Ganska chill idrottslektion, sitter på rummet där jag äntligen fått ordning på mina älskade högtalare igen, så dem går för fullt! Snart lunch och sen första lektionen med fysik.. Scary!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 - Vad är kärlek?
Dag 05 – Min dag
Dag 06 – Det här hade jag på mig idag
Dag 07 – Mina rädslor
Dag 08 – Bilder från jag var liten
Dag 09 – Vem vill jag vara för en dag?
Dag 10 – En sak jag vill tipsa om
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Min bästa vän
Dag 14 – Snyggaste kändiskillen
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Det här får mig och må bra
Dag 18 – Något beroende
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Fula ovanor
Dag 21 - Mitt favoritminne
Dag 22 - Finaste låten och varför
Dag 23 - Något jag önskar att jag gjorde mer
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - Hur mitt största intresse kom till
Dag 26 - Min största passion
Dag 27 - Den här veckan
Dag 28 - Om jag blev tvungen att byta utseende med någon
Dag 29 - Detta är jag beroende utav
Dag 30 - Någon jag saknar
Dag 31 - Ett sista ögonblick

Mina föräldrar
Detta kan bli ganska enkelt, älskar man något eller någon så blir det oftast ganska lätt. Och jag älskar båda mina föräldrar väldigt mycket. Ett liv utan dem skulle inte vara värt att leva. Dem finns där för en hela tiden och man vet att om man har problem så får man också hjälp med det, inte bara en massa stöttande ord. Dem blir på så vis den tryggaste punkten i ens liv och även om jag bor en bit bort från er båda så spelar det ju egentligen ingen roll. För jag vet att om skulle vilja att någon av dem kom ner till mig, om jag skulle behöva något så skulle dem komma ner till mig. Så enkelt? Tänk om man alltid kunde få ha en sån trygghet i allt man gör, då hade man lekt med livet så som det är värt att lekas. You only live once!
Dags för lite fakta kanske nu?
Min mamma heter Marianne och åldern kanske jag inte ska nämna.. Vet att hon läser bloggen då och då, så bäst att passa sig där ;) Hon är iaf en stor förebild för mig. Hon har lyckats med det mesta och har nått dit hon velat (så vitt jag vet). Hon är en av dem envisaste som bara kan finnas och ger sig då alltså inte i första taget. Om något behöver fixas tar hon hand om det direkt och väntar inte med det 752025 år med att få det gjort. Stort + där för jag hatar att vänta! Det var även hon som gjorde allt det här med hästarna möjligt, utan henne i det sammanhanget hade jag kanske aldrig fått de allra lyckligaste stunderna i mitt liv. Så well.. Tack!

Sen har vi pappa Ulf, född 9 oktober 1964. Han är den som gjort mig såpass aktiv. När jag var liten var vi ofta ute och sprang, cyklade eller åkte skidor. Han skjutasde runt oss på olika tävlingar och det tyckte han verkligen var kul! Han själv har alltid (nästan) varit i bra form och tränat mycket i stort sett allt. Han ville så gärna att jag skulle satsa på antingen skidor eller löpning, han tyckte jag var bra och puschade mig alltid. Vi hade alltid kul! Det är det med mig och pappa. Vi är så fruktansvärt lika men ändå så himla olika! Vissa saker känner jag igen mig själv på äckligt mycket, så då blir jag irriterad och han likaså eftersom att vi reagerar likadant. Det är inte alltid en fördel.. Vi har haft våra stunder då vi kanske inte riktigt är eninga om något. Mitt tålamod är inte det bästa och det har jag antagligen fått av pappa. Men oavsett vad så blir våra ljusare stunder allt ljusare. Du är en man kan lita på. Du sviker inte och när du lovat något så håller du det verkligen. Jag saknar er båda! ♥
Har tyvärr ingen bild på datan som föreställer honom, så ni får klara er.

Nu ska jag ha fysik! Ciao